kyssmi

saken är den att jag mår så jävla dåligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. MEN jag visar det inte för någon, känner lixom att dom behöver inte belastas utav mina problem. jag vill va glad när jag är med mina kompisar för det är dom som gör livet värt att leva. men just därför är det ingen som tror på mig när jag säger att jag inte mår bra. jag måste typ bevisa för folk att jag inte mår bra för att dom ska fatta. räcker inte att säga det nej.
och att jag är sjukt lessen över det här fattar ingen. 'men killar är som dom är, det blir så'. de SKA INTE BLI SÅ. de ska de inte bli om han nu älskar mig så mycke som han SÄGER. men att säga det är så jävla lätt, att säga att man försöker och att säga att man vill, men bevisa de. bevisa de så behöver jag inte fundera på om det är sant. bevisa det så kan jag tro på dig.
jag gråter bara jag tänker tanken och gråter så fort du säger det. det skulle inte gå. jag gråter till och med nu.